Bildgalleriet är tomt.

En tub innehåller väteklorid och en bägare destillerat vatten med indikatorn bromtymolblått. Två elektroder kopplade till en glödlampa visar ledningsförmågan. Till att börja med leds ingen elektrisk ström genom ledningen. Strömmar väteklorid till vattenytan bildas det av gasen och vattnet en sur lösning. Nästan samtidigt börjar glödlampan lysa. Fast vätekloriden i sig inte består av joner leder den lösning som har bildats den elektriska strömmen. Vid reaktionen med väteklorid och vatten måste alltså joner ha bildats. Förklaringen får vi med molekylmodeller. Vätemolekylen består av en kloratom och en väteatom.

Vattenmolekylen i sin tur består av en syreatom och två väteatomer. Vid reaktionen överförs från vätekloridmolekylen, en vätejon, en proton till vattenmolekylen. Då bildas en negativt laddad jon en anjon och en positivt laddad jon en katjon. Väteklorid (HCl) blir en negativ kloridjon och vatten H₂O blir en positiv oxoniumjon. Föreningar som liksom väteklorid kan avge protoner kallar vi syror.

Foto: Figur över vattens reaktion med syran väteklorid.

(https://www.naturvetenskap.org/kemi/hogstadiekemi/syror-och-baser/syror/)

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckVDJmbDZTY2V2RzA/view?usp=sharing