Bildgalleriet är tomt.

Atomerna binds alltså samman av krafter som beror på att negativt laddade elektroner cirklar kring en positivt laddad kärna. Kraften som håller samman elektroner och kärnan kan vara olika stark beroende på vilken sorts atom det är och hur många valenselektroner det finns. Om en valenselektron ska kunna tas bort från en atom pch föras till en annan måste det tillföras energi. När elektroner tas bort från en atom säger vi att atomen blir en jon, att atomen blir joniserad. Den energi som krävs för att detta ska ske kallar vi joniseringsenergi. Föremål gjorde av metallen koppar har ett litet antal valenselektroner och tappar lätt valenselektroner.

Det krävs alltså en låg joniseringsenergi. Det viktiga ämnet syre eller oxygen kommer framförallt från de gröna växterna. Syre har 6 valenselektroner och det krävs en hög joniseringsenergi för att syre ska förlore en eller flera valenselektroner. Klor används ofta som steriliseringsmedel för den dödar olika typer av bakterier t.ex. i simbassänger. Klor har 7 valenselektroner och det tar lätt upp nya elektroner när det binds till andra ämnen. Vi kan tala om en mottaglighet för elektroner, en elektronaffinitet. Det är en atoms tendens att lätt ta upp nya elektroner när den binds till ett annat ämne. Klor har alltså en hög elektronaffinitet.

Bild: Joniseringsenergi i ett exempel med metallen litium.

(https://www.mhaeberl.de/ACH-Vorlesung/310Atomeigensch.htm)

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckUGhaWmpsT3hxaTA/view?usp=sharing