Kemisk bindningsstabilitet
Bildgalleriet är tomt.
Materien existerar ofta i sitt lägsta energitillstånd. I ett högt energitillstånd har materien en tendens att bli instabil. Exempelvis har salt en benägenhet att vara mer stabilt i lägre energitillstånd. Om materien eller en atom är stabil är det inte sannolikt att den binds till andra atomer. Men om en atom är instabill har den en benägenhet att bindas till andra atomer. Vi kan titta på väte som är en gas i atmosfären och luften vi andas. Vätet har en elektron i sin energinivå. Men eftersom den första energinivån kan inrymma två elektroner behöver väteatomen en andra elektron för att bli stabil.
Den kan kombineras med en annan väteatom och då får atomerna fullständiga energinivåer med två elektroner. Valenselektronerna i den yttersta energinivån avgör hur stabil atomen är och hur den binder sig till andra atomer.

Bild: Vätets olika energinivåer.
(https://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/hyde.html)
När en atoms yttersta energinivå är full blir atomen mycket stabil precis som neonet i en neonskylt.

Bild: Öppet neonskylt! Enkel men snygg design som attraherar ögat från distans.
(https://www.neonshoppen.se/product.html/oppet-neonskylt)
Ett annat stabilt ämne är helium som är en gas som är lättare än luft vilket är orsaken till att en heliumballong som släpps upp svävar iväg. Helium har en yttre energinivå som är fullständig med två elektroner. Men hos andra grundämnen som t.ex. koppar är inte den yttersta energinivån fylld av elektroner. de är alltså mindre stabila och har större sannolikhet att binda sig till andra ämnen.
![]()
Bild: Helium får ballonger att flyga.
(https://www.whyzz.com/what-is-helium)
Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckczBTU3FJem5Pa2s/view?usp=sharing