Bildgalleriet är tomt.

Vetet står i blom. Vetet är ett av de vanligaste sädesslagen och anledningen till att vi odlar vete är att fröna innehåller stärkelse. Stärkelse är ett av människans viktigaste födoämnen. Den finns i alla sorters sädeskorn. Men varifrån kommer denna stärkelse?

Bild: Vetefält.

(https://www.neuheitdesjahres.de/)

I en veteplantas gröna blad bildas det druvsocker (glukos) genom fotosyntes. När sädeskornen mognar transporteras stora mängder glukos dit. Under transporten är glukos bundet i form av sackaros. När det kommer fram till kornet förbinds glukosmolekyler med varandra och de är i α-ringform. Genom α-1,4 glykosidbindningar bildas en lång spiralformig molekyl. Det kemiska namnet är amylos. Amylosmolekyler består alltså av hundratals glukosmolekyler och därför är det en polysackarid.

Bild: Amylos är en rak kedja och består av α-1,4-glykosidbindingar.

(https://www.glogster.com/iwilloveyouforever/alpha-almyse-/g-6lptgmorol303h0poom8ma0)

Ibland binds en glukosmolekyl genom en glykosidbindning till en glukosmolekyl inne i spiralen. Den befinner sig också i α-ringform. Här förbinds hydroxylgruppen hos kolatomen nummer 1 med hydroxylgruppen vid kolatomen nummer 6. Vi får en α-1,6 glykosidbindning. Den här nya bindningen leder till att amylosmolekylen förgrenar sig och nya glukosmolekyler knyter sig till den nya grenen i spiralform. Byggstenarna i den nya spiralen förbinds med α-1,4 glykosidbindningar. Den förgrenade molekylen kallas amylopektin. Naturlig stärkelse är en blandning av 20-30 % oförgrenad amylos och 70-80 % amylopektin. Växterna använder stärkelse som en form av lagring av glukos för de lagrade glukosmolekylerna kan mycket snabbt frigöras igen.

Bild: Amylopektin är grenad.

(https://extras.springer.com/2010/978-3-642-17702-6/HTML/Abbildungen)

Hos djur och människor lagras glukos i en liknande polysackarid som också är förgrenad men den är mycket mer förgrenad än amylopektinet. Den här molekylen, glykogen, består av cirka hundra tusen glukos molekyler. Genom att det finns så många grenspetsar kan mycket flera glukosmolekyler frisättas på kort tid, mycket snabbare än från oförgrenade molekyler. Den här frisättningen är viktig varje gång som kroppen snabbt behöver energi. Glygogen och stärkelse har bara α-glykosidbindningar men hos växter t.ex. i ved kan glukosmolekyler också förbindas med varandra genom β-glykosidbindningar.

Bild: Kemisk bindning mellan monomererna (glukos) glykogen.

(https://biochemistryquestions.wordpress.com/tag/polysaccharides/)

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckVGg1WWI2LTJ4VGM/view?usp=sharing