Bildgalleriet är tomt.

Kommunikation genom ett medium som TV eller radio kan nå en stor massa mottagare och kallas därför just massmedier och kommunikationen för masskommunikation. Masskommunikationen kan också ses som opersonlig eftersom den når så många mottagare. Sändaren har här en större utmaning då budskapet ska kunna uppfattas av så många mottagare som det bara går. Medieforskaren Harold Lasswell ställde upp fem frågor att svara på i sin modell:

• Vem
• Säger vad
• Genom vilken kanal
• Till vem
• Med vilken effekt?

Bild: Lasswells kommunikationsmodell.

(https://usu.instructure.com/courses/23678/pages/technology-and-mass-communication)

Skillnaden mellan Lasswell och Shannon och Weavers klassiska kommunikationsmodell handlar om vilken effekt masskommunikationen har. Kritiken inom media handlar mycket om att analysera  effekt och påverkan. Detta är en verbal version av Shannon och Weavers ursprungliga modell. Den är fortfarande linjär. Den ser kommunikation som överföring av meddelanden. Den ställer frågan om "effekt" snarare än betydelse. "Effekt" antyder en observerbar och mätbar förändring på mottagrens sida som framkallats av identifierbara element i processen.

En förändring av något av dessa element kommer att förändra efekten. Vi kan förändra kodaren, meddelandet eller kanalen. Var och en av dessa förändringar bör framkalla den önskade förändringen av effekten. Merparten av massmediaforskning har underförstått följt denna modell. Arbeten inom institutioner och deras processer, om kommunikationsproducenter samt om publiken och hur den påverkas är tydligt härledda från en processbaserad linjär modell.

Följande filmklipp visar hur Lasswells kommunikationsmodell kan användas.

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckVXdmbVpkU1RPbGc/view?usp=sharing