Bildgalleriet är tomt.

En alternativ modell till Shannon och Weavers klassiska kommunikationsmodell är Gerbners modell. Den bygger dock på Shannon och Weavers modell och presenterades på 1950-talet. Gerbners modell sätter till skillnad mot Shannon och Weaver meddelandet i relation till verkligheten som det handlar om vilket möjliggör att vi kan ta oss an frågor om varseblivning och betydelse. Det Gerbner lyftter in i sin modell är även omgivningen runt omkring oss, eftersom han anser att människor uppfattar sin omgivning på olika sätt. Gerbner skiljer mellan de två dimensionerna:

• Perceptiv dimension (det vi uppfattar)
• Kommunicerande dimension (det vi kommunicerar). 

Horisontell dimension

Den perceptiva kommunikationen utgörs av en händelse H, något i en extern verklighet som måste upfattas av mottagaren M (och M kan vara en person eller en apparat som t.ex. en kamera eller en mikrofon). M:s uppfattning av H är det uppfattade H₁. Detta är den perceptiva dimensionen i processens början. När väl mottagaren uppfattar den utsända informationen eller budskapet, filtreras dessa genom vår perception. En filosof skulle hävda att en mottagare inte har möjlighet att uppfatta aspekter, intentioner och nyanser av det som händer. Exempelvis uppstår en händelse om en lärare föreläser om något under en lektion, men eleverna som mottagare kan omöjligt ta till sig av allt som läraren kommunicerar.

Det sker en filtrering mellan lärarens information och eleverna som mottagare. En händelse behöver naturligtvis inte utgöra en människa som bedriver verbal kommunikation, utan kan likväl vara en tavla som tolkas eller en film som analyseras. Förhållandet mellan H och H₁ innefattar urval, då det är omöjligt för M att uppfatta H:s samtliga aspekter. Om M utgörs av en apparat bestäms urvalet av dess konstruktion, dvs. dess fysiska kapacitet. Om M i stället är en person blir urvalet mer komplicerat. Mänsklig perception handlar inte bara om att bli varse om stimuli utan också om en samverkande process där vi försöker koppla ihop yttre stimuli med interna tanke- eller begreppsmönster.

Efter att dessa har kopplats ihop har vi således uppfattat något och har gett det betydelse. Exempelvis kan det handla om bildgåtor med fotografier som fotats i ovanliga vinklar eller med ovanlig förstoring. När hopkopplingen väl är gjord eller när identifieringen är klar är det enket att uppfatta vad fotografiet föreställer. Vår kultur styr denna ihopkoppling såtillvida som våra interna tanke- eller begreppsmönster har utvecklats som ett resultat av vår kulturella erfarenhet. Detta innebär att människor från olika kulturer upplever verkligheten på olika sätt. Kultur medverkar således i varseblivningsprocessen som inte enbart utgörs av en psykologisk process som äger rum inom individen.

Bild: Gerbners kommunikationsmodell.

(https://docplayer.me/29477-Musikkformidling-som-kommunikasjon-en-skolekonsert-sett-ut-fra-ulike-kommunikasjonsmodeller-og-vinkler.html)

Vertikal dimension

När väl händelsen har uppfattats av en individ har vi nu en filtrerad och en annan version av den ursprungliga händelsen. Ibland kanske händelsen inte helt och hållet fångas av mottagaren, exempelvis om en människa har dålig hörsel eller inte ser så bra. Det kan även bero på brist på fokusering hos mottagaren eller att denne inte förstått vad budskapet handlat om, utan blir till en uppfattad händelse av mottagaren. Den kommunicerande delen av händelsen belyser en redan mottagen händelse som sedan kommuniceras, där mottagare kan vara den person som ursprungligen sände iväg händelsen vid en tvåvägskommunikation.

Alternativt kan händelsen kommuniceras vidare till en annan mottagare och transformeras till en signal som verbalt kan sändas genom luften som medium eller genom TV, bok eller radio. Händelsen har enligt Gerbner omvandlats till en signal (SH) även om en omställning av händelsen också gör sig gällande i detta fall. I fallet med TV sker ju ett urval och en redigering  av vad som ska sändas ut från TV-huset och resulterar i ytterligare en version av den ursprungliga händelsen. I det här läget omvandlas det uppfattade H₁ till en signal som handlar om H₁ eller enligt Gerbners terminologi SH. Detta är vad vi till vardags kallar ett meddelande, dvs. en signal eller ett uttalande om händelsen.

Observera att cirkeln runt SH är delad i två delar, där S står för meddelandet som en signal och H talar om vad den innehåller. Eftersom H kan kommuniceras på ett antal olika sätt finns det ett antal olika S att välja mellan. En av kommunikationens viktigaste uppgifter är därför att finna det S som bäst passar ett givet H. Trots att SH presenteras i två delar utgör det ett enhetligt begrepp och inte två separata områden som förts samman eftersom det S man valt självklart kommer att inverka på framställningen av H. I denna vertikala elller kommunicerande dimension är urvalet av samma vikt som i den horisontella dimensionen.

Till att börja med sker ett urval bland kommunikationsmedia och kanaler. Därefter sker ett urval inom  det uppfattade H₁. På liknande sätt som H₁ aldrig kan utgöra en fullständig och uttömmande reaktion på H, kan en signal om H₁  heller aldrig bli fullständig eller uttömmande. Det måste således förekomma urval och förvrängning. Den vertikala dimensionen innehåller även begreppet tillgång till kommunikationsmedia och kanaler. Det här är ju en het fråga i debatten om förhållandet mellan television och samhälle där modellens horisontella dimension säger oss att televisionen H₁ måste utgöra ett urval av H, så vem som väljer och vems världsbild det är som förmedlas är uppenbarligen av största vikt.

Fackföreningar hävdar med viss rätt att att teve bevakar nyheter om näringslivet och alltid visar medelklassens och företagsledarnas syn på saken. Detta kanske inte nödvändigtvis är avsiktligt och skulle kunna förklaras av att teve-personlen ofta ligger  närmare företagsledarna än arbetarna i fråga om  klasstillhörighet, kultur och utbildningsbakgrund och därför  kommer deras H₁ helt naturligt  att innehålla samma sorts urval  av H som företagsledarna skulle göra. Tillgång till medier utgör därmed ett medel att utövamakt och social kontroll. Grebners modell går nu tillbaka till perceptiva dimensionen eftersom det måste finnas en mottagare som tar upp händelsen innan mottagare två ska ta till sig händelsen som kommunicerats (SH).

Mottagare två gör alltså ytterligare en tolkning som nu får sin version av händelsen. Gerbners modell handlar om en mer komplicerad aspekt på kommunikation, där ett budskap passerar olika filter av perception och eventuella tekniker. Det går inte att fastslå att den slutliga informationen kommer att tolkas som det var menat från början.Processens tredje steg handlar alltså om en återgång till den horisontella dimensionen men det som uppfattas av mottagaren M₂, inte en händelse en händelse H utan en signal eller uttalande om en händelse eller SH.

Samma processer som tidigare beskrivits på det första stadiet är i arbete och här är det kanske på sin plats att åter betona att betydelsen av meddelandet inte får plats i själva meddelandet, utan utgör ett resultat av en samverkan eller förhandling  som sker mellan mottagaren och meddelandet. M₁, tillämpar en uppsättning behov och begrepp på SH som är kulturellt härledda och i den mån kan sätta SH i relation till dem kan vi säga att mottagaren uppfattar en betydelse i meddelandet. Meddalandet bör ses som en möjlighet till flera olika betydelser. Denna möjlighet inses aldrig fullständigt och formen dentar blir inte bestämd förrän samverkan eller förhandling sker mellan M₂, och SH och som resultat fås betydelsen SH₁.

Bild: Grebners modell omvandlar händelsen till en signal.

(https://sitn.hms.harvard.edu/signal-to-noise/)

Nedanstående filmklipp presenterar Gerbners Modell av medierad kommunikation.

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckdHB0cUNTZUtlSTg/view?usp=sharing