Det finns många sätt att leva sexuellt, det vanligaste kanske är att man lever man och kvinna och vi kallar detta heterosexualitet. Men sen kan man skifta under livet, dvs. att man ibland har en sexuell relation med en man med en kvinna, dvs. med sitt eget kön eller motsatt kön och den gruppen brukar man kalla för bisexuella. Den tredje gruppen är den som lever enbart med en partner av sitt eget kön och dessa kallar vi homosexuella. I många länder så betraktas homosexualitet som kriminellt och 1944 avkriminaliserades homosexualitet i Sverige. 1979 togs sjukstämpeln bort i från homosexualitet, så den betraktades som inte sjuklig.

Bild: Homosexualitet ses sedan 1979 inte längre som en sjukdom.

(https://gusart.se/2014/08/20/homofobi-moter-man-inte-med-fegar-lortar-tartningar-och-ansiktsmasker/)

På ungdomsmottagningen möter man många som inte är heterosexuella, utan både bisexuella, heterosexuella, homosexuella och transsexuella och även transpersoner, dvs. transvestiter. Inställningen är att all sex och samlevnad är okej så länge det bygger på frivillig basis. Ungdomsmottagningen lägger ingen värdering i någonting. Det är viktigt när det gäller de här jätte känsliga privata frågorna och den osäkerhet som en del kan ha inför sina egna funderingar kring vad det här innebär. Det gäller att vara väldigt lyhörd för det och inte bara klampa på och ta saker för givet.

Det är också viktigt att att man pratar mycket om kondomen med homosexuella män. Det är ju andra saker som kan påverka som exempelvis att det vid anala samlag är viktigt att man använder kondom, inte bara för könsjukdomar utan även för urinrörskatarr eller för att inte skada sig själv eller sin partner. Det här gäller ju naturligtvis även om man har anala samlag med en tjej att man inte glömmer bort kondomen som är viktig för alla män oavsett vem man blir kär i eller vem man gillar.

Bild: Analsex mellan två homosexuella män.

(https://ungdomar.se/forum/thread/du-som-boeg-eller-bisexuell-kille-aer-du-passiv-aktiv-ombytlig)

I och mad att Sverige fick registrerat partnerskap 1995 så fick homosexuella par lika rätt inför lagen som heterosexuella par, dvs. man hade samma skyldighet och man hade samma rättigheter. Den enda skillnaden då var att homosexuella par inte fick adoptera barn, men det har man nu ändrat på. Många homosexuella par lika väl som heterosexuella par vill gärna ha barn. Då kan de gå tillväga på olika sätt, dvs. man kan få en insemination om man är kvinna. Det betyder att två kvinnor kan få barn gemensamt. Den inseminationen görs tyvärr inte i Sverige men i flera andra länder kan man få sperma genom insemination.

En annan möjlighet är naturligtvis att två män och två kvinnor blir gravida den naturliga vägen genom samlag mellan man och kvinna. Då blir det ofta så att det barnet får fyra föräldrar, två fädrer och två mödrar. Vi har exempel på det i Sverige helt nyligen. En tredje form är adoption och det här har varit uppe i riksdagen flera gånger och i februari 2003 sökte man tillstånd för utländsk adoption för samkönade par. Det gick inte helt igenom men det gick igenom så långt att paret har rätt och möjlighet att prövas för adoption. Det finns en organisation i Sverige som heter RFSL och de har arbetat politiskt och juridiskt väldigt bra genom många år.

Det program som de nu arbetar för är kyrklig vigsel och det är för att man ska betrakta två människors samliv som ett vanligt äktenskap och man ska kunna gifta sig i kyrkan, det är framtiden. Sedan 1 november 2009 är det numera möjligt att få kyrklig samkönad vigsel. Beslutet innebär samtidigt att ingen enskild präst har skyldighet att förrätta samkönad vigsel.

Bild: Homosexuella kvinnliga par som gifter sig gör det också lättare för dem att skaffa barn genom insemination.

(https://www.bohuslaningen.se/nyheter/uddevalla/fler-homosexuella-kvinnor-%C3%A4n-m%C3%A4n-gifter-sig-1.2284724)

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckSW5VNlpEZDdCTjA/view?usp=sharing