Om en population begränsas kan också variationen begränsas, en flaskhalseffekt uppstår. Om populationen kraftigt minskas så att bara ett fåtal individer finns kvar och kan överföra sina gener. Det kan hända att individerna i den här mindre populationen inte har alla variationer som fanns i den ursprungliga större populationen. Det här påminner om den s.k. grundareffekten när ett nytt område koloniseras av en art med bara ett fåtal individer. Om populationen är genetiskt och geografiskt isolerad under en längre tid kan den bilda en underart. I teorin kan två underarter para sig med varandra och få en fertil avkomma.

Bild: Grundareffekten.

(https://maricruzevolution.weebly.com/mechanisms-of-evolution.html)

Två underarter till Penant rosella och även om de har olika färger har de alla de typiska blå fläckarna på halsen. Skillnader i bl.a. parningsbeteende som har utvecklats när arterna var isolerade gör oftast att underarterna inte kan föröka sig med varandra. Under en lång tids isolering kan alltså den genetiska driften skapa olika arter. Det här kallas divergent utveckling. Penant rosella och Prakt rosella påminner starkt om varandra men de är två skilda arter och kan inte föröka sig med varandra.

Bild: Penant rosella.

(https://verlaat-fotografie.nl/pennantrosella/h3D977E22#h3d977e22)

Bild: Prakt rosella.

(https://www.stjarnas.com/38/Rosella%20-%20Prakt)

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckNWRKRE9zRUJoZkU/view?usp=sharing