Bildgalleriet är tomt.

I livets laboratorium har det experimenterats med dödliga gifter i flera miljarder år. Naturen själv har skapat mängder dödliga recept och många växter och svampar producerar livsfarliga ämnen, men djurens gifter är oöverträffliga när det gäller verkningskraft. Naturens laboratorium har inspirerat många giftblandare. Caesar och Lucrezia Borgia var två av påven Alexander IV:s illegitima barn och deras familj härstammade från Spanien och förde med sig moriska giftblandningar till Italien. Det var ett effektivt sätt att göra sig av med politiska motståndare. I renässansens Italien var giftmord en erkänd del av de politiska intrigerna.

Syskonen Borgia hade mixturer för alla ändamål och vissa gifter dödade först efter några veckor och andra på bara några sekunder. Ett av de mest raffinierade var blandningen. La Cantarella som var ett gift som bestod dels av arsenik och andra kemikalier, men också av fosfor och halvruttna inälvor. Den här specialiteten använde syskonen Borgia oftast mot tidigare vänner. La Cantarella dödade extremt snabbt vilket berodde på samverkan mellan flera olika ämnen. Det avgörande ämnet var arsenik som saknar både färg, smak och lukt. Perfekt att smyga ner i mat och dryck. Receptet på den dödliga dekokten är dock borta sedan länge.

Bild: Giftmördare syskonparet Alejandro och Lucrecia Borgia.

(https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Cesareborgia.jpg)

(https://www.windoweb.it/guida/cultura/personaggi_storici.htm)

Arsenik har en synnerligen lömsk verkan på människokroppen som består av miljontals celler och inuti varje cell finns miljontals små organeller som kallas mitokondrier. De fungerar som små kraftverk som förser cellen med energi. Men när det kommer in arsenik i kroppen avbryts den processen och utan energiförsörjning dör cellerna och med dem hela kroppen. Hos syskonen Borgia visste man aldrig riktigt säkert om man skulle överleva middagen eller inte. I giftvarianter som La Cantarella var den verksamma ingrediensen arsenik som ledde till en snabb och säker död.

Bild: Arsenik är en halvmetall med ett befläckat rykte som ett gift med många regenter till svartsjuka äkta makar.

(https://www.newhealthadvisor.com/what-is-arsenic-used-for.html)

Men arsenik kan verka på andra sätt också. Ända fram till Andra världskriget hade man en märklig vana i de Österrikiska järnverken. Järnmalmen innehöll en arsenikförening som vid förbränning samlades i masungnarnas skorstenar som så kallad vit arsenik. Järnverksarbetarna skrapade regelbundet bort den giftiga beläggningen, men inte för att döda någon med den. Tvärtom de tog giftet själva fast i mycket små doser. Små mängder av arsenik skulle nämligen ge en känsla av lyckorus och de hade tydligen rätt för den här förbluffande egenskapen finns faktiskt hos många gifter.

Redan i början av 1500-talet sa vetenskapsmannen Paracelcus: "allt är gift och ingenting är utan giftighet, enbart dosen bestämmer om något inte är ett gift". Parcelsus konstaterade därmed en grundläggande princip. Men många gifter har en än mer paradoxal egenskap, i små doser fungerar de som läkemedel då gifter inte alltid getts till människor för att skada dem. Vid sidan av sina uppfinningar var renessansmänniskan Leonardo da Vinci även som bekant en betydande konstnär. Den kvinna som dolde sig bakom namnet Mona-Lisa har en tjuskraft som varat i hundratals år.

Bild: Porträttet  Mona-Lisa av Leonardo da Vinci är framför allt omtalad för sitt hemlighetsfulla leende.

(https://monalisa.org/2013/10/26/the-earlier-version-of-the-mona-lisa-as-the-portrait-of-lisa-del-giocondo-described-by-vasari/)

Liksom alla välbeställda kvinnor på den tiden ägnade hon mycket tid och möda åt sin skönhet och till det använde hon även gifter. Särskilt ett gift hörde till den dagliga morgontoaletten, ett gift som utvinns ur växten Bella donna. I små doser har det en förunderlig effekt genom att några droppar i ögat vidgar pupillerna så att ögonen blir mer rådjurslika. Det är inte konstigt att växten fick namnet Bella donna, det italienska ordet för vacker dam. Det verksamma ämnet i Bella donna, atropin är en mycket komplex molekyl. Så komplex att renessansens alkemister inte kunde förstå den, men erfarenheten gav tillräckliga lärdomar.

Tusentals växter började efterhand användas i giftblandningarna som stormhatt, fingerborgsblomma, idegran och odört, beroende på vilken kombination av andningsförlamning, leversvikt och inre blödningar man önskade offret. 

Bild: Hela odörten är mycket giftig och det är framförallt de omogna fröna och bladen som är allra verksammast.

(https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/frovaxterfanerogamer/giftigavaxter.5756.html)

Odört användes för avrättning i det gamla antika Grekland och Sokrates är kanske det mest berömda av alla offer. Han dömdes för missaktning mot statens gudar och för att ha ett skadligt inflytande på ungdomen. Sokrates tömde själv sin giftbägare. Odört har en annan effekt på kroppen än t.e.x arsenik eftersom det påverkar synapserna, kontaktpunkterna mellan nerverna och musklerna. Normalt sett leder nervbanorna elektriska impulser som utlöser sammandragningar i musklerna. Odört hindrar de signalerna från att nå musklerna och utan impulserna sker ingen muskelaktivitet.

Det yttrar sig först i försämrad motorik och sedan i förlamning. Andningsmuskulaturen slutar att fungera och Sokrates kvävde sig själv bokstavligt talat. Naturligtvis har de här växterna utvecklat sina gifter av en helt annan anledning, för att skydda sig mot växtätande djur, men ibland sviker försvaret. Vissa insekter påverkas inte alls av giftet och äter glupskt av bladen. Det gift som de får i sig kan de sedan utnyttja själva. Karminspinnarens larver äter blad och blommor från stånds som är en ökänd giftväxt. Det gör att de till slut får samma smak och giftighet som växten. Den orange-svarta teckningen fungerar som en varning till rovdjur.

Bild: Vacker färgsättning med starka färger som gult eller rött är ett sätt för de insekterna att visa hur giftiga de är.

(https://www.kulturen.com/blogg/hostmarknad-vaxtloppis-pa-ostarp/)

Den röda flugsvampens röd-vita teckning förmedlar samma budskap, men det har inte hindrat människan från att äta den giftiga svampen ändå. Giftet kan definitivt vara dödligt men i små doser har det helt andra verkningar. Bland annat kokade normaderna i östra Sibirien torkad flugsvamp vid speciella tillfällen. Den förste utomstående som berättade om det var den svenske officeren Philip Johan von Strahlenberg. I början av 1700-talet togs han till fånga av nomaderna. Han förde detaljerad bok över sina upplevelser. De rika i stammen bygger upp ett stort förråd av svamp inför vintern och vid festligheter ljuter de vatten över svamparna och kokar dom.

Sedan dricker de dekokten vilken har en berusande effekt. Vid sådana tillfällen ställer sig de rika runt de fattigas hyddor och väntar tills gästerna kommer ut för att låta sitt vatten. Då håller de fram ett embar av trä ur sedan de girigt dricker och på så sätt blir även de berusade med en effekt som kan kvarbli till fjärde eller femte man. Röd flugsvamp innehåller bland annat giftet muskarin som har en speciell effekt på hjärnan. Ämnet påverkar kontaktpunkterna mellan nervcellerna. Muskarin liknar ett av kroppens egna ämnen som normalt ansvarar för att vidarebefordra reaktionsimpulser.

Det plötsliga överskottet av signalsubstanser får nervändarna att skicka ut slumpmässiga impulser vilka ger kraftiga hallucinationer. Människor som varit påverkade berättar ofta att de svävat högt ovanför marken, men det är inte bara människor som uppfattar flugsvampens egenskaper. Nomaderna var renskötare och såg ofta renarna kasta sig över varje liten bit svamp som de hittade. De behövde bara känna lukt av urin från en människa som ätit svamp för att rusa dit vilket var något nomaderna utnyttjade. Man kan ju undra vilken effekt giftet hade på renarna?

Nomaderna drack inte bara svampdrycken för att fördriva de långa sibiriska vinternätterna eller för att hålla samman renjordarna, utan de använde giftet i en religiös ritual. Shamanerna använde det för att försätta sig i trans och andligen flyga till fjärran byar för att bota sjuka.

Bild: Flugsvampar (Amanita) är ett svampsläkte med arter som vit flugsvamp och lömsk flugsvamp.

(https://www.geocaching.com/geocache/GC2QE3T_muchomurka-cervena?guid=40f23dc1-4241-4258-be1d-a7476ec92f8a)

Vissa av naturens giftblandare använder sina förmågor som anfallsvapen. Enkelfotingar, spindlar och skorpioner har samma krav på gift som mänskliga giftmördare, det måste verka snabbt och effektivt. Bland djuren finns naturens starkaste gifter som hos skorpionerna. Sandrasselormen är en av världens giftigaste ormar men är inte dess avsikt då giftet egentligen bara ska hindra bytesdjuret för att hinna fly alltför långt bort. De omvandlade salivkörtlarna producerar en kemisk coktail av flera ingredienser som blixtsnabbt injiceras i offret genom de ihåliga huggtänderna.

Mängden och giftigheten hindrar exempelvis en mus från att springa långt. I djurets kropp förstör sedan giftet blodkärlens väggar med massiva inre blödningar som följd. Giftet har börja lösa upp bytet redan innan hjärtat har slutat slå. Under tiden hinner ormen leta upp sitt offer.En annan fördel med snabbverkande gift är att bytet håller sig stilla även om ormen skulle äta det direkt. Effekten av sådana extremt starka gifter har inte undgått oss människor. År 30 f.Kr. led Egyptens härskarinna Kleopatra ett förödande nederlag mot romarna och efter att ha förlorat all sin makt då hennes bundsförvant Julius Cesar blivit mördad beslöt hon sig för att begå självmord.

Kleopatra kunde välja ur hela den samling med gifter som den egyptiska vetenskapen hunnit få ihop under mer än 1000 år. Vid 1800-talets slut fann man ett dokument i en grav i Luxor, vilket daterades till år 1552 f.Kr. och var den hittils kända läroboken inom medicin.

Bild: Myten säger att Kleopatra begick självmord genom att låta sig bitas av en egyptisk kobra.

(https://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kobrabett-eller-giftcocktail)

Utöver många olika behandlingsmetoder innehåller den också över 700 recept på giftiga dekokter och dingturer. Kleopatra måste bestämma sig, stryknin? Inget för en fåfäng självmördare då giftet förvrider ansiktet till en hemsk grimas under dödskampen. Blåsyra från persikokärnor eller Bella donna extrakt då? Båda var för smärtsamma för en drottning som var van vid lyx och komfort. Till slut valde hon det dödliga och snabbverkande giftet från en orm. Men vissa giftormars bett är oerhört smärtsamma så Kleopatras val sägs ha fallit på en egyptisk kobra.

Kobran ansågs vara helig i det fortida egypten och därmed var den en lämplig självmordsmetod för Kleopatra. Dessutom är kobrans gift relativt skonsamt eftersom det attackerar nervsystemet direkt och förhindrar att de elektriska impulserna når musklerna. Resultatet blir att offret dör av andningsförlamning, vilket är relativt smärtfritt och går snabbt. Några av världens giftigaste djur hittar man i Mellanamerika och Sydamerikas regnskogar och är pyttesmå färgsprakande grodor. De utsöndrar ett supergiftigt sekret från huden. Indianerna här känner till grodornas hemlighet och använder giftet till sina blåsrörspilar.

Men märkligt nog är de här grodorna bara så giftiga i vilt tillstånd, i fångenskap minskar gifthalten. Kanske är det något i grodornas naturliga föda som ger dem den egenskapen som exempelvis någon okänd insekt. Ett djur som är ännu giftigare än grodan själv. Men i väntan på svaret väntar grodan Phylobates terribilis som ett av världens giftigaste djur eftersom giftet från en enda groda kan döda 20 000 möss och hur många människor det motsvarar har lyckligtvis ingen tagit reda på ännu. Få andra djur kommer ens i närheten i giftighet som Phylobates terribilis.

Bild: Pilgiftsgrodan (Phylobates terribilis) har neurotoxinet batrachotoxin som är dödligt vid endast 40 mikrogram.

(https://jp.communityisland.com/modules/4/Default.aspx?portal=jp&PortalsModulerID=129685)

Blåsfisken innehåller giftet tetrodotoxin som är 10 000 gånger starkare än cyaniden i persikokärnor, men trots det är fisken ätlig. Bara särskilt utbildade kockar får tillreda så kallad fugu. Giftet från en enda blåsfisk kan ju trots allt döda 30 människor. Den största mängden av giftet finns i inälvorna och därför är det livsviktigt att fisken rensas väldigt noggrant. Förr avrättades japanska fugu kockar om en av gästerna dog. Konsten är att lämna precis så mycket gift i köttet att den speciella fugu njutningen infinner sig. Tetrodotoxin halten varierar i fiskens olika delar, där fenorna blir i stort sätt ofarliga om de läggs in i saké.

I andra anrättningar finns det mer gift men bara så mycket att den bedövande och kittlande känslan i munnen kommer som fugu älskarna är så förtjusta i. Men hur försiktiga kockarna än är så händer det fortfarande att människor dör efter att ha ätit fugu. Giftet tetrodotoxin verkar genom att blockera kopplingen mellan nervändarna och stoppa utbytet av laddade partiklar. Följden blir att inga fler nervimpilser når fram. Den här dövande pirrande effekten lär vara en stor del av smakupplevelsen.

Bild: Blåsfisken (Tetraodontidae) innehåller toxinet tetrodotoxin, vilket är mycket giftigt för människor.

(https://animals.nationalgeographic.com/animals/fish/pufferfish/)

Även idag används gift som mordvapen. Den 11 september 1978 promenerade den bulgariske författaren och regimkritikern Georgi Markov genom London och han mindes bara att han blev stucken med ett paraply. Tre dagar senare dog han en plågsam död och allt tydde på att han dog av naturliga orsaker. Men vid obduktionen upptäckte man något i hans ben, en platinakula stor som ett knappnålshuvud. Vad dog han av då? Man fann inga spår av gift i kroppen, hade någon begått det perfekta brottet? Man tror att Georgi Markov dog av ett lömskt ämne som heter ricin.

Giftet verkar genom att hämma kroppens proteinsyntes och är ungefär dubbelt så giftigt som kobrans. Ricinet förenar sig med ribosomerna och förhindrar deras livsnödvändiga process, men trots förödande verkan är ricin ytterst svårt att påvisa i kroppen.

Bild: Georgi Markov blev stucken med ett paraply och dog i smärta tre dagar senare med en platina kula i benet.

(https://www.b.dk/verden/nyt-liv-i-paraplymordet)

Gift har varit en del av vår historia under 1000-tals år, men trots sina dödliga egenskaper har nästan alla gifter en motsatt välgörande egenskap och även ricin kan förbättra människors liv istället för att förkorta dom. Kanske kan det i framtiden användas för att framställa viktiga mediciner. Oljebaggens kantaradin och vissa sorters ormgift verkar kunna bli effektiva vapen mot cancer. Skorpiongift hämmar kroppens immunsystem vilket är en viktig förutsättning vid organtransplantationer. Tetrodotoxin från blåsfiskar lindrar symptomen vid drogavvänjning och ur pilgiftsgrodor kan man använda smärtstillande medel som många gånger är effektivare än morfin, men utan skadliga bieffekter. De flesta har dessa andra goda egenskaper och det är bara mängden som skiljer ett gift från ett läkemedel. Inte ens Paracelsus visste hur rätt han hade redan då för 500 år sedan.

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckbHBtalpBUFBfZVU/view?usp=sharing

Frågor att besvara

• En av de dödligaste mixturer av giftblandningar som världen någonsin skådat var "La Cantarella". Vilket ämne var blandningens verksamma ingrediens och vilka egenskaper gjorde det så lömskt? Hur verkade ämnet när det kom in i människokroppen?

• Vad menade Paracelsus när han för 500 år sedan sade att det bara är "mängden som skiljer ett gift från ett läkemedel"?

• Ge exempel på ett ämne som är klassat som ett gift, men som även kan användas som ett läkemedel.

• Varför har naturen försett djur och växter med olika typer av gift?

• Hur kan det komma sig att den sydamerikanska pilgiftsgrodan som räknas som ett av världens giftigaste djur bara är så giftiga i vilt tillstånd, i fångenskap minskar deras giftighet.

• En mängd giftormar har så kallat vävnadsförstörande gift i sina salivkörtlar. Hur verkar ett sådant gift på ett bytesdjur eller en människa?

• Även idag används gift som mordvapen. Känner du till några andra fall i modern tid förutom det mystiska giftmordet av den bulgariske författaren och regimkritikern Georgi Markov?

• Nämn några djurarters gift som kan komma att användas i framtidens viktiga mediciner, och vilka goda egenskaper de för med sig.