Bildgalleriet är tomt.

Vad är det som gör lövskogen så unik? De flesta träden i en lövskog fäller sina löv på hösten och får nya på våren. Anledningen till att det finns lövskog och andra biom är klimatet. Tempererad lövskog finns främst i östra Nordamerika, väst och mellan Europa och i nordost Asien, bland annat i Kina och Japan. Med det finns även andra lövskogsområden lite varstans på jorden. Som med alla biom är det vissa faktorer som avgör i vilken del av den tempererade zonen som det finns lövskog. En av dessa faktorer är nederbörden som är fukt som kondenseras och faller till marken, vanligen som regn eller snö.

Tempererad lövskog får i snitt 800 till 2000 mm regn om året medan tropisk regnskog får mellan 1500 till 12 000 mm, medan barrskog får mycket mindre nederbörd runt 500 till 1250 mm. När det gäller temperaturer kan lövskogen vara extrem åt båda hållen och på sommaren kan det bli upp till 30 grader varmt och på vintern så kallt som 10-15 minusgrader. Temperaturen kan förändras på en kort stund, så vädret kan vara svårt att förutsäga. Det är faktiskt tack vare årstiderna som vi vet hur gamla träden är. Man kan avgöra deras ålder genom att titta på ett tvärsnitt av en trädstam då trädet växer snabbt på våren och gör det ljust, på sommaren blir trädet starkare, tätare, mörkare.

Så en ljus ring och en mörk ring utgör tillsammans ett års tillväxt. Ringarnas tjockllek avslöjar mycket om den tillväxt i den skog där trädet levde. De kan avslöja hur vädret var eller om det förekommit torrperioder, översvämningar, skogsbränder eller något annat ovanligt.

Bild: Tempererad lövskog.

(https://www.skolvision.se/Vegetation/Sveriges%20vegetationsregioner.html)

Med hjälp av ett gammalt träd kan de se hela skogens historia ibland flera hundra år tillbaka i tiden. Den mest fascinerande egenskapen hos träden i den tempererade lövskogen är lövens höstfärger. De beror faktiskt på en särskild anpassning som gör att träden kan överleva vintern. När vädret blir kyligare och dagarna kortare på hösten får träden inte längre det solljus och vatten de behöver för att få energi inför vintern. Därför skär träden av vattentillförseln till bladen. Ett ämne som heter klorofyll ger löven deras gröna färg och när löven börjar torka ut bryts klorofyllen ned, vilket gör att de andra färgämnena i trädens löv börjar visa sig.

Den gula och orangea färgen har funnits i dom hela året men man har inte kunnat se dom tidigare. Efter att alla färger har förändrats och hösten närmar sig sitt slut faller löven till marken där de långsamt bryts ner och på så sätt ger näring åt träden. När löven har fallit blir träden inaktiva och tillbringar omkring 6 månader i ett dvalliknande tillstånd. T.o.m. knopparna på grenarna väntar på att våren ska väcka dom, vilket sparar energi. Frånvaron av löv ger trädet ett extra skydd som förhindrar att stora mängder is och snö samlas på det. Om löven hade suttit kvar kunde snön och isen ha lagt sig på dom och tyngt ner grenarna eller i värsta fall knäckt dom. På våren blir dagarna längre och temperaturen stiger. Då är det som att lövträden föds på nytt. Knopparna brister och blir till nya blad som är redo att skapa näring.

Bild: Lönnlöv i höstfärger.

(https://misslisibell.se/2013/10/20/sotsuget/)

Lövskog består av olika skikt. Överst finns trädtopparna på de allra högsta träden. De träden kan bli 25-30 meter höga och över en meter tjocka. Många kan bli 100-250 år gamla. I krontaket finns också mest höga träd . I tempererad lövskog är de vanligaste arterna lönn, ek, björk och bok men det finns över 800 sorters olika lövträd. I krontaket flätar trädens löv och grenar samman vilket ger skugga åt skogens lägre delar. I det skuggiga mellanskiktet finns små träd och buskar som kan leva där det är lite mörkare. Mellanskiktet är hem åt många fågelarter men bara en dryg fjärdedel bor där året om, som hackspettar, örnar, ugglor och hökar.

Tre fjärdedelar av lövskogens fågelarter är flyttfåglar, där de varje år flyttar till områden där det finns mer föda och bättre häckningsplatser. De flyger hundratals mil från sina vintervisten i varmare tropiska skogar. På sommaren bor de längre norrut där de äter, parar sig och föder upp sina ungar. På hösten flyger de till syligare breddgrader där det finns mer föda under vintern. På marken nedanför träden finns det också massor av liv, där ett av skälen är jorden. På grund av alla nedfallna löv och den höga luftfuktigheten är jorden både bördig och djup. Den är bördigare än både barrskogens och regnskogens jord.

Lövskogens jord består av flera lager, där ett av de viktigaste lagren består av humus. Humusen är svampig och består av växt och djurrester som har blandats noggrant och brutits ned av destruenter som daggmaskar, insekter, svampar och bakterier. Ovanför humusen finns en tjock matta av förna som består av exempelvis döda löv som håller på att brytas ner.

Bild: Humuslager av åkermark minskar p.g.a. påverkan av klimatförändringarna.

(https://worldfoodsecurity.blogspot.se/2015/08/humus-depletion-induced-by-climate.html)

På grund av att jorden suger upp alla dessa näringsämnen är den bördig nog att livnära många olika växter. Destruenter, däribland insekter och sniglar lever i förnan på marken och för dom är det rutnande organiska materialet på marken rena smörgåsbordet. Sniglar är väl anpassade till omgivningen och deras skal skyddar dom. När vädret blir för torrt gömmer de sig inuti skalen så att de inte torkar ut. Även förnan på marken skyddar livet på marken mot väderets makter. Både insekter och små däggdjur gömmer sig under de nedfallna löven. Det gör även olika groddjur som är ryggradsdjur som lever helt eller delvis i vatten.

De är växelvarma vilket betyder att de behöver värme utifrån för att hålla sig varma och aktiva. Vissa däggdjur som exempelvis björnar är allätare och äter både kött och växter. Exempelvis hjortar är däremot växtätare som enbart lever på växter. De lever i lövskogen året runt och äter kvister, blad, barr, frukt och nötter. På vintern är det svårare att hitta föda men många överlever, medan andra faller offer för skogens rovdjur som exempelvis vargar. Vargen är köttätare och lever på andra djur. I många områden finns det inte många rovdjur kvar längre på grund av att människan jagar dom. det är inte bara djuren som anpassar sig för att skydda sig. Även växterna gör det även om de kan verka passiva så kan de försvara sig ändå. Vassa taggar, tjock bark och kemiska vapen håller hungriga växtätare på avstånd.

Bild: Frosttäckt lövskog i Nackareservatet.

(https://www.azote.se/image/Frostt%C3%A4ckt-l%C3%B6vskog-Nackareservatet/skogsparti/39647/1)

Växterna kan inte skydda sig mot allting. För omkring 10 000 år sedan täcktes hälften av jordens landyta av skog, idag är det mindre än en tredjedel. Skogarnas bördiga jord är perfekt för odling och det dyrbara träet har gjort att man hugger ner stora delar av den. I dag återstår mycket lite av urskogen, den ursprungliga skog som en gång täckte Europa och Nordamerika. Verkliga urskogar är numera sällsynta i Norden. Inte många skogar finns kvar i sitt ursprungliga skick, men vissa har återuppstått. Många övergivna jordbruk har genomgått en naturlig process som kallas ekologisk succession, där ett tidigare avskogat område återhämtat sig.

När åkermarken inte längre används för odling börjar det växa gräs på den, sen lite buskar och till slut också träd. Problemet är bara att de arter som försvann när skogen höggs ner aldrig mer kommer tillbaka. I många länder exempelvis Sverige har naturskövling och jakt nästan utrotat många rovdjur som varg och björn. Skogen har varit olika rovdjurs hemvist under mycket lång tid, men på bara 200 år har människan nästan lyckats utrota dom. Det är först nu som man har börjat skydda stammarna. Tidigare levde exempelvis tusentals vild kalkoner i Nordamerikas lövskogar och antalet kalkoner börjar nu sakta öka igen. tack vare förbud på björnjakt har även björnstammen börjat återhämta sig.

Bild: Ekologisk Succession.

(https://www.pinterest.se/pin/510595676472724266/)

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckQ1BiSnVSaTNfaVU/view?usp=sharing