Bildgalleriet är tomt.

Är blåmusslan Östersjöns häftigaste djuret i östersjön? Det är en tuffing denna lilla hjälte. Det är viktigt att forska om marinbiologi för att vi använder havet i mångt och mycket som en slutstation för våra sopor och vi är beroende av de marina resurserna i vårt samhälle. Vi vet alldeles för lite om vad vi gör med havet och vill vi bevara de resurserna som vi har idag så måste vi veta mer om hur de fungerar. tio mil söder om Stockholm vid Trosa ligger Askö laboratoriet. Här forskar man inom marinbiologi. Forskning av blåmusslan är viktig miljön och de är samtidigt tåliga.

Blåmusslan äter genom att filtrera vattnet, där de tar bort de partiklar i vattnet som den kan vinna energi ur. De är olika planktonorganismer, små mikroskopiska organismer, mikroskopiskt små djur och växter. Vattenomsättningen i östersjön är väldigt låg. Det finns alltså väldigt litet utbyte mellan Östersjön och omgivande hav. Däremot så finns det många blåmusslor som filtrerar stora mängder vatten. Östersjöns totala vatten filtreras åtminstone en gång på ett år. Det är alltså enorma mängder vatten som passerar genom blåmusslorna. Blåmusslorna blir Östersjöns reningsverk.

Bild: Blåmusslan äter plankton och mikroskopiska organismer genom att filtrera stora mängder vatten.

(https://www.vattenkikaren.gu.se/fakta/arter/mollusca/bivalvia/mytiedul/mytifil.html)

I Östersjön så finns det ju väldigt få arter om man jämför med Sveriges västkust och det beror på att här i Östersjön så har vi en betydligt lägre salthalt och det är inte så många organismer som klarar av det här. Men de som gör det består av en väldigt unik blandning eftersom vi i Östersjön har arter från sötvatten, dvs. arter som bör finnas i sjöar och floder och de som kommer från en havsmiljö. Alla arter som bor i Östersjön har så att säga fel salthalt åt något hål och då får de lägga väldigt mycket energi på att hantera det här. De gör att vi får just många dvärgformer som kan ha formen av och inte bli lika stora som de blir i sina ursprungsmiljöer.

Musslan på västkusten trivs med salthalten i vattnet och kan växa sig stor medan Östersjömusslan inte har tillräckligt med energi över för att bli lika stor. Forskningen i Askölaboratoriet förser musslorna med illgröna plastpartiklar med en fluoricerande färg på sig och skall symbolisera växtplankton som de är vana vid. Bjuds musslan på dessa plastpartiklar så kan vi se hur de försvinner ur burken ner i vattnet som musslorna filtrerar. Passerar vattnet förbi gälarna så plockar den upp de partiklar som finns i vattnet och äter dessa helt enkelt.

Bild: Askölaboratoriet är naturskönt beläget på ön Askö i Trosa skärgård.

(https://www.su.se/ostersjocentrum/ask%C3%B6laboratoriet/m%C3%B6ten-och-bes%C3%B6k/%C3%B6ppet-hus-p%C3%A5-ask%C3%B6laboratoriet-1.125771)

När musslan filtrerar vatten öppnas skalhalvorna och vattnet strömmar in genom ett hål i den övre kanten av musslan. När musslan  filtrerat vattnet strömmar det ut genom ett mindre hål och vattnet blir efterhand allt klarare. Östersjön har förändrats ganksa dramatiskt de senaste decennierna och det är ju framförallt övergödningen som man ser effekterna av. Det har visat sig att vattnet har blivit grummligare, alltså innehållande mycket mera växtplankton i vattnet som gör att ljuset inte kan tränga ner lika långt. Blåmuslor är väldigt tåliga så de kan alltså lagra på sig många olia typer av gifter.

Tungmetaller är de duktiga på men även den stora gruppen med långlivade organiska miljögifter som är ett sådant jätteproblem idag. Mäter man musslor som har fått vara i vanligt vatten och de som har fått vara i förorenat vatten kan man se hur mycket syre de har förbrukat. I det förorenade vattnet har syrehalten nu sjunkit vilket är ett vanligt resultat när man tittar på hur mycket energi det kostar musslorna att göra sig av med miljögifter så att syrehalten i dessa burkar sjunker mycket mer.  Får man uppleva både ett miljögift och det här salthaltsproblemet blir det ju rätt så tufft och så kan de ju inte hålla på hur länge som helst. Om blåmusslan dog ut så skulle vi inte ha någon annan art som skulle kunna ta blåmusslans syssla och utföra detta viktiga filtreringsarbete med en väldigt geggig pöl som sköld.

Bild: Blåmusslan har ett blåaktigt, brunaktigt till violett skal och är mycket vanlig på klippbottnar.

(https://skargardsstiftelsen.se/naturvard/havstulpanvarningar/vad-vaxer-pa-batbotten/)

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckMzV1bUdlMGJBWDA/view?usp=sharing