Jorden
Bildgalleriet är tomt.
Vår egen planet jorden ligger på 150 miljoner kilometers avstånd från solen. Ingen annan planet har ett så mångskiftande landskap. Här på Jorden finns det t.ex. berg, slätter, floddalar av olika slag och öknar. Vi har utforskat och kartlagt det mesta av Jorden men för inte så länge sedan så visste vi mindre om stora delar av vår egen planet än vi nu vet om Venus yta och det beror på att de delarna ligger under det havsvatten som täcker 70 % av Jordens yta. Också här har rymdsonderna hjälpt oss att se det som förut var osynligt.Från satelliter har man med hjälp av radar kartlagt havsbotten. Också där finns stora bergskedjor, stora slätter och djupa sänkor.
Havsbotten är lika varierad som kontinenterna. Jordens kärna består av järn och omges av en mantel som delvis består av smälta eller flytande bergarter. Manteln i sin tur omges av en tunn skorpa. Jorden har en naturlig satellit och det är månen, vår närmaste granne i rymden.
Bild: Jorden sett från Apollo 17 som var det slutliga uppdraget för NASA's Apollo program 1972.
(https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Jorden_set_fra_Apollo_17.jpg)
De flesta forskare tror att månen uppstått ur material som slets bort från jordmanteln när en främmande himlakropp kolliderade med jorden. En annan äldre teori är att jorden och månen bildades samtidigt av gas och stoft i det unga solsystemet. Bortsett från jorden är månen den enda himlakroppen i solsystemet som har besökts av människor. 1969 satte den första människan sin fot på månen, den amerikanske astronauten Neil Armstrong. Förutom vatten har Jorden en atmosfär som innehåller syre. Kombinationen av syre och vatten uppehåller en oerhörd mångfald av liv. Det är framförallt rikedomen på liv som ger Jorden en speciell plats i solsystemet.
Bild: Från jorden, kan vi bara se en sida av månen.
(https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/manen.8051.html)
Bild: Neil Armstrong och Edwin Aldrin hissar den amerikanska flaggan som de första människorna på månen.
(https://www.hq.nasa.gov/alsj/a11/a11.step.html)
Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckLUY5aV80T3dOcUk/view?usp=sharing
Vattnets betydelse
För fyra miljarder år sedan startade ett kraftigt och ihållande bombardemang av meteoriter från rymden. Bombardemanget fick katastrofala följder för den unga jorden, som redan omslöt sig med en atmosfär och kanske början till liv. Jordskorpan krossades av meteoriter på över tio kilometer i diameter, som ryckte bort den befintliga atmosfären, förångade stora mängder havsvatten och blev en del av jordens kommande utformning. Det vatten som blev till hav kom dels från jordens inre, uppforslat av vulkaner, dels från kollisioner med små isplaneter. Isplaneterna har varit nödvändiga för att få upp vattenvolymen på jorden till den storlek som den har idag menar forskare.
Jorden verkar ha fått större mängder vatten än de andra planeterna i vårt solsystem. Det är troligtvis en av orsakerna till att livet har utvecklats på jorden (Hjuler 2012, s. 10). En del av dessa meteoriter kom förmodligen från området som idag omfattar asteroid bältet och innehöll ovan nämnda is och stenar som kemiskt var bundna med vattenmolekyler eller andra kända gaser som under tryck blev kvar i jordens inre. Det kan liknas vid gasen i en kolsyrad dryck som hålls kvar i en trycksatt flaska. Dessa gaser förblev instängda tills de våldsamts frigjordes då smälta stenar i form av lava bröt ut genom jordskorpan i en process som kallas avgasning.
Det mesta av vatten ångan kondenserade till att bilda våra hav samt den övervägande gasen som bildar vår atmosfär. En del av vattnet och gasen kan även ha levererats direkt till jordens yta efter påverkan av jordens formering. Kanske ledde detta förlopp till att en atmosfär bildades redan innan jorden hade bildats färdigt och hade en betydligt mindre radie än den har idag. De primära gaser som forskare idag med säkerhet vet utgör avgaser från jordens inre utgörs av vattenånga, koldioxid, vätgas, svavelbärande gaser och vätgas. Då jordens sammansättning inte har ändrats speciellt sedan den bildades, förutsätter vi att det även var dessa gaser som frigjordes tidigare i jordens historia.
Vattenångan i sin tur kondenserade till regn som tillsammans med vatten, som bubblade ut ur marken genom vulkaniska ventiler, fyllde jordens hav. De kvarblivna luftburna gaserna bildade på så sätt jordens atmosfär (Bennet & Shostak 2010, s. 119). Forskningen tyder på att betydande mängder av vatten, förmodligen hav, redan existerade på jorden runt 4,4 miljarder år sedan. Om så är fallet måste stora mängder av de gaser som bygger upp atmosfären ha frigjorts ganska tidigt under jordens formation. Kanske skedde detta samtidigt med att jordens inre smälte eller av betydelsen angående månens bildande.
Tidigare argument menar att kontinenterna redan hade börjat formeras då silikatmineraler stelnat, vilket leder till att jorden mycket väl kan ha haft tidiga kontinenter, hav och en atmosfär inom hundra miljoner år efter att jorden först formats. Skillnaderna mellan den tidiga och dagens atmosfär, utgörs av att idag är kväve istället för koldioxid den mest förekommande gasen. Den tidigare atmosfären innehöll heller inget syre, medan vi idag kan mäta upp så mycket som 21 % syre i vår atmosfär, vilket är en effekt av fotosyntesen hos levande organismer (Bennet & Shostak 2010, s. 120).