Tre meter rovlevande slemmaskar, sjöstjärnor och sjöborrar täcker havsbotten. Den stora slemmasken äter nästan vad som helst och finkammar havsbotten efter föda. Anledningen till att så många djur samlats just på ett ställe på havsbotten kan t.e.x. vara en död sälunge. Så här mycket mat finns det bara en gång vart tionde år, men det är inte lätt för alla asätare att tillgodogöra sig sällkadavret. Slemmasken har en harpunliknande snabel som den gör hål i sälskinnet med. Sjöstjärnorna har det besvärligare och vänder ut magsäcken genom munnen. Sjöstjärnan pressar sedan magsäcken mot sälskinnet och utsöndrar magsaft som löser upp bindväven, men det tar sin tid. Alla asätare kommer förse sig av kadavret sommaren igenom tills det endast återstår ett renskrapat skelett.

Bild: Sjöstjärnor (Asteroidea) har två magar, en för att smälta födan och en som de kan föra ut genom munnen.

(https://pixabay.com/sv/sj%C3%B6stj%C3%A4rna-akvarium-havet-natur-977442/)

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckT3IxTVJxa2UzcG8/view?usp=sharing

Frågor att besvara

• Vad skiljer sjöliljorna från de andra fyra grupperna av tagghudingar?

• Sjöstjärnan har ett mycket unikt sätt för att få i sig födan. Hur går matspjälkningsprocessen  till, och vilken fördel har sjöstjärnan med denna anpassning?