Maneterna hör till de djur som lever ett nomadiskt liv. Att driva omkring i oceanen kan vara detsamma som en enslig tillvaro, men inte för exempelvis öronmaneten. Dessa individer kan förekomma i massor då de kläckts samtidigt då temperatur och strömförhållanden var de rätta. De föds i regel lagom till sensommarens planktonblomning när havet är fyllt av föda. Maneter har ingen hjärna, inget blod, men däremot ögonfläckar som gör att de märker skillnaden mellan ljus och mörker. De kan också till viss del röra sig oberoende av strömmarna genom en enkel form av jetdrift. Med sina tentakler fångar maneterna bytet och för det till munnen som sitter i mitten.

En ansamling av 100 000 maneter borde kunna avskräcka rovdjur men istället kan en annan jättelik manet dra sig hit. Den har tentakler som täcks av harpunliknande celler och med dessa spetsar den sina byten. och så för den in dem till munnen. Några öronmaneter sliter sig fria men de flesta som fastnat har ingen chans. Som så många andra marina ryggradslösa djur har maneten en mjuk och sårbar kropp som skyddas av nässelceller.

Bild: Brännmanet med nässelceller.

(https://fiskemannen.blogg.no/1281316457_maneter_0o.html)

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckaTF2bWpoMWwtdGM/view?usp=sharing

Frågor att besvara

• Vilken speciell sorts celler utmärker nässeldjuren?

• Vad används i främsta hand dessa speciella celler till?