Ur varma källor på 2000 meters djup väller det ut 450-gradigt vatten ur sprickor i jordskorpan. Trots det höga trycket, det totala mörkret och de höga temperaturerna kan livet ha tagit en början på en plats som den här. Havsborstmaskarna lever i denna skållheta miljö och har liksom krabbor är havsborstmaskar av en annan art som kan bli upp till 2 meter långa. De lever på de bakterier som frodas kring varmvattnet. Kolonier av havsborstmaskar är ytterst sällsynta eftersom de flesta livsformer trivs bäst närmare ytan där det är betydligt lättare att livnära sig.

En sådan livsform är blodigeln som reagerar på rörelse och är lätt att fånga genom att bara gå runt barbent i vattnet. Blodiglar är så hala och diskreta att de kan krypa upp för hela benet innan man märker dessa. Blodigeln kan faktiskt bita och suga blod utan att det märks genom att den är utrustad med mikroskåpiska tänder och bedövande saliv. Från den trekantiga munnen pumpas saliv med mer en tjugo ämnen in i såret och blodiglar innehåller naturliga antibakteriella ämnen, så risken att såret infekteras är mycket liten.

Bild: Grävande havsborstmaskar (Hediste diversicolor).

(https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=128&artikel=5654117)

Vätskan som utsöndras är faktiskt människoblod och blodigeln gör sig av med överflödig vätska för att få plats med mer röda blodkroppar och när blodigeln sugit sig full är den upp till tio gånger större än när den började. Saliven förhindrar att blodet koagulerar och vidgar blodkärlen så att det tar lång tid innan såret slutar blöda helt. De antikoagulerande ämnena är väldigt effektiva men till slut är allt som återstår ett litet prydligt sår. Även om det är mer sällsynt idag används fortfarande blodiglar inom medicinen eftersom de innehåller flera verksamma ämnen mot sjukdomar.

Genom hålen i tänderna strömmar saliven med alla dess nyttiga ämnen fram. På vissa platser b.l.a. i Tyskland odlas därför medicinska blodiglar speciellt för detta ämnamål och de sorteras efterstorlek och det är inga problem att samla in dem eftersom de väntar i vattnet på att få sätta tänderna i sina uppfödare.

Bild: En blodigel i action.

(https://www.fredriksdal.se/i-djurens-varld/dates/21966/5/11-mars-2011-arets-forsta-lunch/)

Men det dröjer ett tag innan de här blodiglarna får äta och de kan klara sig i flera månader utan föda, så de är enkla att paketera och skicka till länder i hela Europa. Vissa specialkliniker har egentligen aldrig slutat slutat att använda blodiglar. Exempelvis kan en person med dålig blodcirkulation behandlas med blodiglar som sitter och suger blod i ca en halvtimme innan det är dags att ta bort dessa, då de verksamma ämnena gjort sitt. Bedövningsmedlet i saliven gör att patienten knappt känner smärtan från bettet. En nypa salt gör att blodiglarna släpper taget och  sen får de smälta maten innan det är dags för nästa patient.

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckT3kzdURUaTNKcmc/view?usp=sharing

Frågor att besvara

• Vilka tre olika livsformer går att finna hos daggmaskar, iglar och havsborstmaskar?

• Hur kommer det sig att ringmaskarnas kroppsstruktur kan liknas vid "självständiga enheter"?

• Vad innebär begreppet hermafroditism inom naturvetenskapen, vilket förekommer hos exempelvis daggmaskar?

• Blodiglar är inte ursprungligen från Sverige, utan infördes under medeltiden för att användas till åderlåtning. Denna medicinska behandling har dock tappat sin status, även om iglar i dagens moderna medicin i vissa fall används för att rädda transplanterade kroppsdelar med dålig blodcirkulation. Vad kallas en sådan här införd art i vår svenska fauna, och vilka konsekvenser kan den få för vårt ekosystem?