Jupiter
Bildgalleriet är tomt.
1977 sände USA upp rymdsonden Voyager 2 på en resa som skulle föra dem till de jättelika yttre planeterna. 1979 nådde rymdfarkosten Jupiter vars medelavstånd från solen 778 miljoner kilometer. Jupiter är den största planeten i solsystemet. Den är över tusen gånger så stor som jorden. Jupiter är inte alls lika fast i formen som jorden eller de andra inre planeterna för den består främst av de båda gaserna väte och helium. Jupiter har alltså inte en hård skorpa som de inre planeterna. Den synliga ytan är en serie molnskikt. Under molnen är trycket så stort att vätet och heliumet är sammanpressat till flytande form.
I planetens mitt finns en relativt liten fast kärna. Voyager 2 förmedlade de första närbilderna av Jupiters yta. De visade att Jupiters molnskikt bildas av våldsamma vindar. En av Jupiters mest framträdande strukturer, ett område som kalla röda fläcken är egentligen ett jättelikt storm system. Komprimerade bilder som visar flera dygns skeenden till några få sekunder visar verkan av en medelvindhastighet på 180 m/s. Som en jämförelse kan nämnas att den högsta uppmätta medelvindhastigheten på jordytan är 77 m/s.
Bild: Planeten Jupiter fotograferad av Voyager 2, 1979.
(https://www.ssplprints.com/image/88315/the-planet-jupiter-photographed-by-voyager-2-1979)
Jupiter ligger så långt borta från solen att där är ett år nästan lika långt som tolv jordår. Trots sin storlek vrider däremot Jupiter ganska snabbt runt sin axel. Ett Jupiterdygn är bara nio timmar och 50 minuter. En av Voyager sondens mest oväntade upptäckter var att Jupiter har tunna ringar som består av små stoft partiklar. Jupiter har också 16 månar och en del av dessa är så stora att de kan ses med teleskop från jorden. Calisto har de flesta nedslagskratrarna och den är ungefär lika stor som Merkurius. Om den hade kretsat runt solen istället för runt Jupiter skulle den ha kallats planet.
Månen Europas skorpa innehåller uppsprucken is som förmodligen flyter på ett hav av vatten. Näst Mars är det den främmande himlakroppen som har den största möjligheten att upprätthålla liv. Jupiters kanske märkligaste måne är Io. Från Voyager 2 kunde man se vulkanutbrott på Ios yta. När Junosonden anländer till Jupiter den 4 juli 2016 följs dess framsteg med stor spänning av astronomer från den amerikanska rymdfartsorganisationen, NASA och forskare på världens ledande universitet. Går Junos resa enligt planerna så börjar den mest grundliga närstudien av gasjätten Jupiter någonsin.
Ytterligare en expedition kommer att äga rum då Europas rymdorganisationen ESA nu fastslagit att man tänker skicka en rymdsond för att närmare utforska Jupiters månar. Man siktar in sig på Europa, Ganymedes och Castillo, där de två sist nämnda också kan tänkas ha flytande vatte under sina hårda ytor. Uppskjutningen ligger dock en bit in i framtiden och är beräknad till 2022 med ankomst till jupitersystemet 2030. Kanske får vi då klarhet om det finns liv på månen Europa. Har vi fortfarande inget svar på denna fråga är nästa steg att skicka en sond som landar på Europa och borrar hål i isen för att på plats se efter vad som finns nere i den underjordiska oceanen.
Bild: Jupiters måne Callisto studerades av rymdsonden Galileo och är 1995-2003 och är täckt av kratrar.
(https://www.astropolis.fr/articles/etude-du-systeme-solaire/Callisto/astronomie-callisto-satellite-galileen.html)
Bild: Io är ytterligare en av Jupiters månar, tagen av rymdsonden Galileo som visar vulkaniska ytegenskaper.
(https://en.wikipedia.org/wiki/File:Io_highest_resolution_true_color.jpg)
Sonden ska svara på följande fem frågor.
- Finns det vatten på Jupiter?
- Varför är magnetfältet så kraftigt?
- Vilka gaser består atmosfären av?
- Hur är planeten uppbyggd?
- Hur skapas det kraftiga polarskenet?
Trots att flera sonder har haft vägarna förbi Jupiter så har ingen av dem på allvar lyft på slöjan för att se vad som döljer sig under den gigantiska planetens tjocka och strimmiga molntäcke. Under 20 månader ska Juno fara in och ut igenom Jupiters strålningsbälten och kartlägga planetens inre och atmosfär.
Bild: Rymdsonden Juno och instrument, 2016.
(https://lightsinthedark.com/sitemap.xml)
Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckRmRESjhscHZ0bTA/view?usp=sharing