Bildgalleriet är tomt.

Jorden är en stor planet och överallt på jorden finns det liv. Hela rymden är ännu större men vi vet inte om det finns liv någon annanstans än här. Vi vet faktiskt inte riktigt hur vårt liv på jorden en gång uppstod. I alla tider har människor frågat sig hur allt började och i alla tider har de fått olika svar. Olika religioner ger olika svar på frågan medan forskarna letar efter en mer vetenskaplig förklaring. Hur ska man då veta vad som är rätt? Svaret är att man kan inte veta vad som är rätt man kan bara tro och gissa och leta efter förklaringar i det som har hänt och det som fortfarande händer i universum.

Forskarna idag tycker att de har kommit långt när det gäller den vetenskapliga bevisningen av hur jorden kom till. Och nu så backar vi bandet så att forskarna får visa oss vad de tror hände för sådär 15 miljarder år sedan. Först fanns det ingenting men på något sätt från någonstans så bildades en hel massa motsatser. Motsatsr är sådant som är helt olika varandra, tvärtemot varandra som plus och minus. Motsatser dras till varandra medan det som är precis likadant stöts bort i från varandra och så blev det här med att plus ville komma till minus och minus ville komma till plus och de som var lika ville komma i från varandra, ihop och ifrån.

Allt det här hände på en liten, liten, liten punkt som till slut blev alldeles för liten för alla plus och minus och då blev det en explosion. En enorm gigantisk jätte explosion som brukr kallas för Big Bang, den stora smällen. Explosionen slungade iväg allla plus och minus åt alla håll och där ur den jätte stora smällen fanns början till allt som finns idag. Du fanns där och jag fanns där och din katt och din hund och allt annat liv som du kan tänka dig på jorden kommer ur den explosionen. Fast det är klart att vi inte såg ut som vi ser ut nu men det var början på allt liv.

Bild: Återgivning av den stora smällen, Big Bang.

(https://www.keyword-suggestions.com/bGEgdGVjaCBiYW5k/)

Efter den där jätte explosionen virvlade det runt en massa eldmoln fyllda av energi och i molnen slog plus och minus ihop sig på alla möjliga olika sätt och så bildades de första allra riktiga ämnena, nämligen gaserna väte och helium och molnen blev bara fler och fler. På vissa ställen var gasmolnen tjocka och på andra ställen var de tunnare. De här områdena med tjockare och tunnare gas var början till de olika galaxer som finns i universum. Galaxer är stora områden med en massa stjärnor, planeter och månar samlade. Men än så länge i vår berättelse fanns inte galaxerna, än så länge fanns bara en massa gasmoln.

På vissa ställen drog gaserna ihop sig och blev ännu tjockare och tätare och på det sättet bildades de första stjärnorna. När stjärnor blir riktigt gamla exploderar de och slocknar. Efter explosionen finns det bara kvar lite skräp och stenar och grus.

Bild: Massiva stjärnors död slungar ut materien i rymden och supernovan skiner ibland lika starkt som hela galaxen.

(https://www.nasa.gov/multimedia/imagegallery/image_feature_1604.html)

Nu undrar du kanske hur jorden kunde bildas av skräp? Jo det gick till så att skräpet började krocka och samlades till större stenar och bumlingar som fortsatte att krocka med andra stenar och bumlingar. Vid varje krock bildades gnistor och värmen från gnistorna gjorde att gasen runt om i rymden hettades upp. När sådan gas blir het då händer det saker. Den heta gasen gör nämligen att det blir så varmt att till slut så börjar stenarna smälta ihop och brinna. De brinnande klumparna växte och blev till slut till en enda stor het planet, planeten jorden. Jorden var alltså glödande het när den hade smält ihop men ute i universum där är det jätte kallt, så jordens yta svalnade och stelnade så det bildades en skorpa ovanpå hettan och elden.

Bild: Efter sena tunga bombardemang svalnade jorden åter och jordskorpan bildades.

(https://www.experimentskafferiet.se/ovrigt/sss/solsystemet/)

Big Bang teorin tar sitt ursprung ur ingenting, genom att positiv och negativ energi skiljs åt som vanlig materia och antimateria. Detta kan te sig egendomligt, att något uppstår ur ingenting, men faktum är att det går att påvisa med hjälp av mätningar i laboratorier. Experiment visar hur en process av en elektron och en positron (elektronens antipartikel) kan starta ur ingenting. Först är det alldeles varmt, en massa elementarpartiklar som snabbt färdas i en viss punkt och börjar krocka med varandra, till följd av att ljuspartiklar rör sig fram och tillbaka som ren energi utan genomskinlighet.

Därefter expanderar snabbt hela universum och kyls ner, med följden av att de tidigare så snabba elementarpartiklarna nu börjar röra sig långsammare och klumpa ihop sig en aning. Av dessa sammanklumpningar bildas atomkärnorna väte och helium samt att nu blir mer plats mellan dessa så att ljuspartiklarna får mer plats att röra sig på och sända ut den energimängd, som idag utgör bakgrundsstrålningen vilken gör att spåren från Big Bang nästan inte kan ses längre. Väte och helium slår i sin tur ihop sig till gigantiska gasmoln, vilka bildar de första stjärnorna.

De bägge grundämnena utgör de vanligaste ämnena i universum och förekommer i periodiska systemets första grupp. Stjärnor bildas när gasmoln drar ihop sig, med en värmeutveckling i dess inre, så att väte under högt tryck kan slås samman och bilda helium. De fyra väteatomkärnorna tar mindre plats var för sig efter sammanslagningen till heliumatomkärnan (fusion) och frigör energi som blir det ljus som sänds ut från stjärnan. Han beskriver vidare hur de grundämnen mellan atomnummer 5 och 30 i det periodiska systemets andra grupp, utgörs av ämnen som kan bildas på liknande sätt som när en stjärna föds, vilka utgörs av alla ämnen som är lättare än järn.

Sammanslagningen av väte och helium fortgår tills det endast återstår helium och då slutar även stjärnan att producera energi, vilket resulterar i att stjärnan pressas samman av den omgivande gravitationen med ökad värmeutveckling i dess inre. Helium slår under detta förhållande ihop sig och börjar bilda kol, med en gradvis ökning av tyngre ämnen ända upp till järn, vilket är det tyngsta ämnet som kan bildas genom fusion. Under en sådan här fusionsfas strävar gravitationen och energin mot att upprätthålla en balans mellan inre och yttre krafter, vilket gör att stjärnan är verksam under en längre tid.

Då det endast återstår järn så är det även slut på energin och gravitationskrafterna har ingen motpol mot den tidigare utåt strävande energin och pressar allt mer ihop stjärnan, då det inte längre existerar någon energirik process som normalt skulle skapat tyngre ämnen. Stjärnan kollapsar slutligen av det enorma trycket från gravitationen och trycks ihop till något väldigt litet, med följden av att de yttersta delarna kastas ut till en supernova. Det är således på detta sätt som de tyngre av de grundämnen man återfinner i det periodiska systemets tredje grupp, sprids ut i universum och far in i andra moln.

Eftersom det nu finns tyngre grundämnen redan från början i de moln som i sin tur skapar nya stjärnor och efterlämnar överbliven materia, kan ibland planeter uppstå ur denna.

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckTUkyUlJFc0NyUGc/view?usp=sharing