Bildgalleriet är tomt.

Den sydafikanska jordlöparen jagar myror. När den äter myror får den kanske inte bara näring utan också något annat som hjälper till att bekämpa fiender. Myrorna går till motanfall och biter jordlöparen i benet men han sparkar bara bort dem. De modiga myrorna jagar bort honom rakt mot en verklig fara, en mangust. Den är nyfiken men också på sin vakt mot jordlöparen, det svartvita mönstret är en varning. Skalbaggen siktar och sprutar myrsyra rakt i ögonen och munnen på mangusten. Syran har den troligen fått från myrorna och det gör honom väldigt oaptitlig och det gör honom värd att imiteras. En försvarslös liten ödla har också samma varningsfärger, den härmar också skalbaggens sätt att springa. Visserligen inte särskilt bra men kanske tillräckligt för att hålla rovdjuren på avstånd. Alla möjliga insekter har utvecklat kemiska vapen, exempelvis ett par spökskräckor som sprutar oljor med bitter smak. Europeiska stackmyror kan anfallas av en hungrig svartkråka. De sprutar samma sorts syra som gör att nässlor bränner, så det här är som om vi skulle hamnat bland en massa brännässlor. Men mästaren på kemisk krigsföring är bombarderbaggen. Den kan åstadkomma en sådan våldsam kemisk reaktion att en kokande frätande vätska sprutar ut ur bakkroppen. Strålen pulserar 500 gånger per sekund och det gör att bakkroppen inte börjar koka.