Bildgalleriet är tomt.

Kulturen förenar människor som för den vidare till framtida generationer även om den förändras under tidens gång. Det är det männskliga beteendet och olika sätt att värdera saker som leder till att även kulturen förändras. Kulturen skapas genom en social konstruktion, där människor hittat på och följer sin gemensamma kultur. Således är kulturen beroende av individen för att kunna fortleva. Väl medvetna om världens många olika kulturer har vi ibland svårt att relatera till andra kulturer än vår egen. Vi bedömer ofta andra kulturers rätt och fel utifrån vår egen, men har vi rätt till det?

Att se sin egen kultur som den enda rätta kallas för etnocentrism. Utifrån detta begrepp är det lätt att dra snabba slutsatser om vad som är rätt och fel, utan att istället försöka mötas och försöka förstå varandras kulturer genom kommunikation. En god kommunikation skulle kunna öppna upp för kulturella skillnader och ett annat synsätt.

Bild: Perspektiv av etnocentrism.

(https://www.pinterest.se/josediana/jokes/)

Följande filmklipp berör etnocentrism och kulturell relativism ur olika perspektiv från sätt att vara och agera.

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckMmhqRTZjb29IYzQ/view?usp=sharing

Av vikt är även att skillnaderna mellan olika kulturer gör att vi enligt nationalkaraktären med lätthet kan visa på hur svensken, syrianen eller japanen är och bygger på stereotypa bilder och även fördomar. I boken "Jakten på svenskheten" beskriver författaren Qaisar Mahmood vad som utmärker svensken. Han håller inte alltid med om tidigare föreställningar om att svensken är neutral och tillbakadragen, utan svensken kan vara på många olika sätt. Exempelvis är det skillnad på svenskar som bor i landsbyggden och svenskar som bor i storstaden.

Författaren ser svensken som en framställd från olika typer av samhällen, när svensken var en enkel bonde, industrialiseringen, samhället vi lever i idag och den kommande globaliseringen av världen. Dessa olika skikt av svensk identitet lever kvar i olika delar av dagens Sverige fortsätter han.

Bild: Hur svenskar är utifrån en invandrares perspektiv.

(https://gennes.se/?m=201411&paged=2)

Filmklippet som följer visar författaren Qaisar Mahmood där han berättar om sin nya bok "Jakten på svenskheten" på Uppsala bibliotek 2012.

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckSGV1SzZpTVJkcGM/view?usp=sharing

I iran är fårhjärna en delikatess medan vi i Sverige snarare mår illa av blotta tanken att äta fårhjärna. Traditionerna ser uppenbarligen väldigt olika ut och många svenskar skulle nog enligt etnocentrism uttrycka det som onormalt att äta fårhjärna. Men egentligen behöver vi inte gå så långt bort för att se att denna tradition inte är så onormal, då man på Gotland äter lammskalle som en traditionell maträtt. Andra traditioner är exempelvis synen på att äta husdjur som i Kina uppfattas som fullt normalt och inget konstigt, vilket i Sverige snarare skulle uppfattas som rent barbariskt.

Inte äter man väl upp en hund eller en katt? Kineserna har ätit husdjur sedan 500 år f. Kr. och ser inget vidrigt eller äckligt med att äta en hund eller en katt, så det beror helt enkelt på i vilken kultur och del av världen du befinner dig. Naturligtvis så kan det likt svenskar också bland kineser skilja på vad man äter i storstaden Bejing och vad som serveras ute på landsbyggden.

Foto: En syrisk delikatess. Kokt fårhjärna.