Benvävnadens byggnad

Nu ska vi göra en resa in i skelettets ben, men först lite grundfakta för fullständighetens skull. Det finns så kallade flata ben som t.ex. skulderbladet. Det finns också mängder av korta ben t.ex. fingerbenen. Den tredje gruppen är de långa benen till vilka bl.a. lårbenen hör. De långa benen kallas också rörben och delas grovt in i skaft eller diafys och ände eller epifys. När man betraktar ett grått ben kan man tro att det rör sig om ett dött material. Det är helt fel vilket visar sig när man tittar in i benets inre. Det yttre höljet är den blodkärlslika benhinnan som förser det underliggande benet med näringsämnen.

Ledhuvudet är förstärkt med en stomme av benbjälkar vilket gör benet där särskilt stabilt och hållbart. Hålrummen är fulla av röd benmärg och här i benmärgen bildas förövrigt också de vita- och röda blodkropparna. Hålrummet i det långa skaftet är fullt av gul benmärg.

Bild: Långa ben eller rörben innehåller benmärg och i den svampaktiga delen finns röd benmärg.

(https://www.1177.se/Stockholm/Tema/Kroppen/Rorelseapparaten/Skelett-och-leder/)

För att se livet i det till synes döda benet lite tydligare går vi ännu ett steg närmare. Man ser tydligt de många blodkärlen som går in i benet från benhinnan. Genom benhinnan löper också mängder av nerver vilka gör våra ben mycket känsliga för smärta. Blodkärlen i benhinnan löper igenom ett lager på ungefär tio benlameller. Dessa lameller består av mycket tåliga kollagenfiber som ligger inbäddade i en så kallad grundsubstans. Kollagenfibrernas sneda och oregelbundna placering i de enskilda lamellerna är en av många konstruktionsdetaljer som gör benet så stabilt.

Längre in blir benets uppbyggnad än mer komplex. Inuti grundsubstansen finns så kallade benpelare eller osteoner som löper i benets längdriktning. Mitt i benpelaren finns ett blodkärl som omges av flera ringformiga lameller. Även här ser man tydligt de enskilda lamellernas sneda och oregelbundna placering. Genom hela lamellsystemet löper mikroskopiska hålrum innehållande benceller så kallade octeocyter.

Bild: Benvävnad är ett relativt lätt material, men ändå hårt och fast p.g.a. av kristalliserat  kalciumfosfat.

(https://www.1177.se/Stockholm/Tema/Kroppen/Kroppens-byggstenar/Celler-och-vavnader/)

Hålrummen förbinds av små kanaler som kanalikuli. Dessa kanaler löper vinkelrätt mot lamellerna och ser därigenom till att alla lamellringar förses med syre och näringsämnen. En unik väv av lamellskikt och lamellringar. Därför kallas den här sortens ben för lamellben. Det finns många strukturer i benets uppbyggnad som ger stabilitet åt benet men även själva benmaterialets sammansättning ligger bakom benens och därmed hela skelettets höga mekaniska hållfasthet och elasticitet. Ungefär 55 % av benmassan består av oorganiska föreningar som kalciumfosfat och kalciumkarbonat.

Ytterligare 25 % utgörs av organiska ämnen som bencellerna, grundsubstansen som dessa bildar samt kollagenfibrerna. Resten är vad det brukar vara när det gäller människokroppen, vatten. Till sist några ord om grundsubstansen som huvudsakligen består av brosk som under livets gång blir allt stelare. Därför är barns ben mjuka och elastiska medan äldre människor ofta har spröda och ömtåliga ben.

Bild: Kanalikuli löper vinkelrätt mot lamellerna och förser alla lamellringar med syre och näringsämnen.

(https://www.studyblue.com/notes/note/n/structures-of-bones/deck/18099742)

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckSUFTUl9ibFJmNjg/view?usp=sharing