Problemlösningsförmåga

I syftestexten betonas problemlösningens betydelse som både mål och medel. Detta ställningstagande bygger på både nationella och internationella erfarenheter. Ett problem är en uppgift som inte är av standardkaraktär och därför inte kan lösas på rutin. Det innebär att varje frågeställning där det inte på förhand finns en för eleven känd lösningsmetod kan ses som ett problem. I många av de nationer som är framgångsrika med sin matematikundervisning bedrivs en undervisning som baseras på problemlösning och där problemen innehåller många kvalitativa nivåer. En sådan undervisning medför att alla elever, oberoende av kunskapsnivå, har möjlighet att utmanas och utveckla sina matematikkunskaper.

Problemlösning som mål innebär att undervisningen ska ge eleverna förmåga att lösa matematiska problem. Problemlösningsförmåga innebär att kunna analysera och tolka problem, vilket inkluderar ett medvetet användande av problemlösningsstrategier som att till exempel förenkla problemet, införa lämpliga beteckningar, ändra förutsättningarna. Att lösa problemet innebär att genomföra ett resonemang där grunderna för resultatets giltighet blir tydligt och resultatet korrekt. Det ingår att värdera både resonemanget och resultatet. Ibland behöver vi utföra olika procedurer. I problemlösning ingår också att själv och i samspel med andra aktivt kunna formulera och uppmärksamma egna relevanta matematiska problem och vidareutveckla andras.

Problemlösning kan också ses som ett medel för att utveckla övriga matematiska förmågor och är därför också en del av det centrala innehållet. Genom att arbeta med strategier för problemlösning kan den ofta kaotiska, kreativa och icke-linjära problemlösningsprocessen lättare systematiseras. Om eleverna ges förutsättningar för metakognitiva reflektioner kan de utveckla sin problemlösningsförmåga. Det handlar om situationer där eleverna får tänka högt, söka alternativa lösningar, diskutera och värdera lösningar, metoder, strategier och resultat.