Djurcellen

Djurcellen har ett cellmenbran men ingen cellvägg och inte heller några kloroplaster. Slutligen saknar djurcellen ett inre utsöndrings och lagringsorgan liknande växtcellens vakuol. Vilka konsekvenser får denna sparsamma utrustning för en djurcell? En växt får form och stabilitet av cellväggarna medan en djurorganism behöver andra stöd för att inte kollapsa. Det står specialiserade celler i hud och skelett för. Djur är inte så oberoende som växter som med sina kloroplaster genom fotosyntesen själva kan producera sitt näringsämne glukos. Djurorganismer och dess celler måste därför ta upp näring och näringsämnen utifrån och för näringsintaget är det praktiskt att djurcellen inte har en ogenomtränglig cellvägg.

Av samma anledning kan djurceller även klara sig bra utan någon vakuol. De genomträngliga cellmembranen och avsaknaden av en cellvägg tillåter nämligen djurceller att släppa ut sina avfallsprodukter. Genom speciella utsöndringsorgan så som njurar kan djurorganismen sedan transportera ut dessa avfallsprodukter helt och hållet. För övrigt har även djurceller små vakuoler, t.e.x. näringsvakuoler, vilka är verksamma vid upptagning och nedbrytning av makromolekyler i cellen. Trots sin sparsamma utrustning kan djurcellen prestera på många områden. Encelliga djur och växtorganismer kan t.o.m. vara mobila. Flageller eller cilier kallas sådana svansliknande cellorganeller som driver cellen framåt. Även sådana här hårliknande svansar kan användas för att ta sig fram.

Bild: Djurcell tagen med cirka 600 gångers förstoring.

(https://biologerna.weebly.com/)

Så långt en första jämförelse mellan växt och djurceller. Slutligen ska vi gå till det som skiljer dem åt till sådana saker som de bägge celltyperna har gemensamt. Tittar man på en växt och en djurcell i ljusmikroskopet ser det ganska överskådligt ut. Men vid andra anblicken ser man att såväl växt som djurceller förfogar över ett långt mer komplicerat inre liv. Det är också förståligt när man en gång föreställer sig de komplexa livsprocesserna i en cell. Där måste finnas små kraftverk i vilka energi utvinns. Där måste finnas fabriker i vilka otaliga biokemiska ämnen produceras.

Där måste finnas transport vägar på vilka alla dessa ämnen smidigt och störningsfritt kan flyttas från en plats till en annan. Det måste finnas transportfordon som kan utföra denna förflyttning och denna har vi ju redan lärt känna, cellkärnan och vår respekt för denna ask med garnnystan växer. I den måste en mycket kraftig kommandostruktur finnas som styr alla dessa metaboliska processer och som bär ritningen för alla cellorganeller. Vi kan dock konstatera att cellens inre genom varierande membransystem är uppdelat i olika avdelningar. Detta kallas kompartimentering.

I de små många rummen i en cell kan många olika metaboliska processer pågå samtidigt utan att störa varandra. Uppbyggnad av cellegensubstans och nedbrytning av näringsämnen kan äga rum tätt inpå varandra. Enzymer kan utföra sin matspjälknings aktivitet i ett avgränsat område utan att angripa andra strukturer i cellen.

Bild: Uppbyggnaden av en djurcell.

(https://noiskolan.weebly.com/cellen.html)

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckbkpuYlBDVmVoUnc/view?usp=sharing