Inlärningsförmåga
Alla känner nog till ordet korttidsminne. Vår hjärna har faktiskt ett korttidsminne dit mängder av information från våra sinnesorgan ständigt strömmar in. Men korttidsminnet håller bara kvar informationen i några minuter. För trots att vår hjärna har en enorm lagringskapacitet skulle den snabbt bli överbelamrad av allt vi hela tiden hör, ser, känner o.s.v. Alltså tas större delen av all information bort direkt för att skydda hjärnan från överbelastning. Den här ständiga rensningen av lagringsutrymmet kallar vi att glömma. Ett exempel ur vardagen: Telefonnumret som man snabbt lagt på minnet knappar man in en gång och sedan är det som för det mesta bortblåst. Bara den bråkdel av informationen som hjärnan bedömmer som viktig hamnar i den första delen av långtidsminnet. Här ligger den kvar i några dagar i ett slags medellångvarigt minne.
Bild: Korttidsminnet passerar alltid först amygdala och hippocampus vilket påverkar känslor.
(https://www.dogeductus.se/inlarning-och-kanslor/)
Information som har hamnat i det här medellångvariga minnet kan förankras mer varaktigt om den kommer till användning inom en nära framtid och om den inte gör det glömmer man bort även den informationen. Det förklarar varför övning ger färdighet. Om man repeterar och övar inlärd kunskap ofta bedömmer hjärnan den som viktig och lagrar den permanent i långtidsminnet. Kunskap som har lärts in och befästs genom repetition och övning kan stanna kvar i minnet i många år. Hur den här förankringen i långtidsminnet fungerar mera exakt vet man ännu inte men man har upptäckt två saker.
Hjärnans områden kan förändras genom att de kan töjas ut eller dras ihop. Det gör naturligtvis inte att hjärnmasan växer eller krymper men intensiv träning kan få t.ex. hjärnans matematikdel att ta upp mer plats på bekostnad av andra delar.
Bild: Ett minne blir till och lagras till slut som ett långtidsminne. Gula stjärnor markerar förekommande känslor.
(https://www.dogeductus.se/inlarning-och-kanslor/)
Varaktiga kunskaper fastnar ännu bättre om man kan förknippa det torra teoretiska innehållet med mer lättbegripliga bilder eller egna upplevelser. Vid inlärning av teoretiska kunskaper bör man använda så många olika sinnesorgan som möjligt som infartskanaler i hjärnan eftersom de inlärda kunskaperna då fastnar särskilt bra. Det innebär att man har begripit det och sådana fakta och uppgifter lagras i det så kallade deklarativa minnet. Andra kunskaper ur långtidsminnet är avancerat arbete med händerna som t.ex. när man skriver eller lagar mat. I det så kallade procedurminnet är de inlärda kunskaperna särskilt djupt förankrade.
Om vi en gång har lärt oss att gå och springa glömmer vi det aldrig. För att lagra sådana grundläggande färdigheter använder vi förutom storhjärnan också lillhjärnan. Hämtningen av information från långtidsminnet sker alltid via korttidsminnet och därför kallar man det också för hjärnans arbetsminne. Informationen från långtidsminnet blir man medveten om och kan användas först när det lagt sig i korttisdsminnet.
Bild: Deklaativa minnen kan deklareras och återberättas, ex. om man vet vad världens huvudstäder heter.
(https://odontologi.wikispaces.com/TP3MO1+Plasticitet,+minne+och+inl%C3%A4rning+f%C3%B6rel%C3%A4sning,+anteckningar)
Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckSWlhelNJazNObVk/view?usp=sharing