Adrenallin & kortisol

Våra förfäders liv var fullt av extrema situationer och för det mesta handlade vardagen om ren överlevnad. För att överleva i sådana situationer har kroppen med tiden utvecklat en särskild mekanism som t.ex. möjliggör snabba reaktioner. Vad händer i det här ögonblicket? Nervimpulserna skickas till hypothalamus och hypofysen och skickar i sin tur signaler till binjuremärgen. Det hela går på bråkdelen av en sekund. I binjuren finns binjuremärgen där ligger de celler i vilka adrenalin bildas.

Bild: Binjurarna, som ligger på toppen av varje njure, ansvarar för att frigöra olika klasser av hormoner.

(https://www.nichd.nih.gov/health/topics/adrenalgland/conditioninfo/pages/default.aspx)

Så fort de här cellerna har mottagit signalerna från hypothalamus och hypofysen utsöndrar de adrenalin i blodet. Därifån når adrenalinet sedan alla celler i kroppen, men det är bara målcellerna som har receptorer som adrenalinet kan binda sig till. Receptorerna sitter utan på cellen och utgör en förbindelse mellan ytan och cellens inre. När ett hormon har aktiverat en receptor startas en serie aktioner inne i cellen och de leder sedan till specifika reaktioner i kroppen.

Bild: Hypothalamus och hypofysens återkopplingsslinga.

(https://www.pinterest.se/aro1034/laminitis/)

Frigörandet av hormoner sätter nu allting i högsta beredskap, ämnesomsättningen förhöjs, blodtillförseln till musklerna ökar, lungornas bronkioler vidgas, hjärtfrekvensen ökar, mag- och tarmverksamheten avtar och nu är frågan bara ska man slåss eller fly? Kroppen är optimalt förbered på bägge alternativen. Hypothalamus och hypofysen stimulerar även ett annat stresshormon i binjurarna, kortisol. Det bildas i binjurebarken och söndras därifrån ut i blodet. Kortisolet tränger in i blodomloppet och det här fettlösliga hormonet kan till skillnad från adrenalin obehindrat tränga sig in i celler.

I cytoplasman träffar det sedan på receptorer som i sin tur utlöser en signalkedja som leder till bestämda effekter i kroppen. Kortisol utsöndras stötvis under dagtid och särskilt på mornarna vilket gör oss extra pigga då. De båda hormonernas informationsöverföring till en cell igen. Adrenalin stöts bort av det lätt fetthaltiga cellmembranet men kan trots det överföra sin information till cellens inre via en särskild receptor. Annat är det med kortisol som är fettlösligt och kan helt obehindrat tränga igenom cellens membran. Där binds det till en passande receptor. En jämförelse mellan de bägge hormonernas informationsöverföring.

Bild: Kortisol produktion, vän eller fiende?

(https://www.liftingrevolution.com/dealing-with-stress-to-help-you-lose-body-fat/)

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckN2RHWXd0R3dQb2c/view?usp=sharing