Sedan urminnes tider lever växter på jorden. För att överleva utnyttjar de vatten, koldioxid och energi i från solen och därför riktar vi vår uppmärksamhet mot dem, när vi nu undersöker den grundläggande byggstenen i en levande organism närmare, cellen. En växt består av många olika celltyper i blad, skott eller rot. Dessa celler skiljer sig tydligt åt i form och funktion. För att först lära känna cellen ska vi därför befatta oss med en genomsnittlig cell. Under ljusmikroskopet syns direkt ett slags hölje som cellerna ligger i. Det är cellväggen och strängt tilltaget tillhör den inte cellen. Cellväggen bildas genom cellens metabolism och består huvudsakligen av cellulosa.

Bild: Bladets cellväggar består till största delen av cellulosa.

(https://www.genitronsviluppo.com/2009/12/15/etanolo-da-cellulosa-2/)

Cellväggarnas bikakestruktur ger hela cellvävnaden dess inre stabilitet och en fast yttre form. Först när man tittar noga syns cellens verkliga hölje, cellmembranet. Detta membran ligger på insidan av cellväggen. Men trots åtskiljande membran och väggar står cellerna i en växt i direkt kontakt med varandra, närmare bestämt genom små kanaler som kallas plasmodesmata. De syns visserligen inte i ljusmikroskopet men det är egentligen ganska självklart att sådana förbindelser måste existera. Hur skulle annars vatten och mineraler kunna ta sig in i cellen och sockerhaltiga safter ta sig från bladet?

De grönaktiga strukturerna är särskilt iögonfallande, då de ger växterna sin gröna färg och är synliga med blotta ögat. De heter kloroplaster och är platsen där fotosyntesen äger rum. Färg och namn har de fått från klorofyllet, det gröna färgämnet som hjälper växterna att ta upp energi från solljuset.

Bild: Växtcell med kloroplaster och cellvägg.

(https://lifeofplant.blogspot.se/2011/03/grasses-and-bamboos.html)

Bild: Växtcellens uppbyggnad.

(https://broenet.blogg.se/2011/february/)

Kloroplasterna är de kanske mest iögonfallande av de så kallade cellorganellerna. Organeller kan sägas vara cellens organ och kloroplaster är inte de enda cellorganellerna. Den viktigaste cellorganellen syns också i ljusmikroskopet, cellkärnan. Cellkärnan är en hålkropp som bildas av de porösa kärnmembranen. I det inre av kärnan ligger kromaktinstrukturen som ett tilltrasslat garnnystan. På kromatintrådarna är växtens fullständiga genetiska information lagrad. Därmed är cellkärnan kommandocentralen och härifrån styrs alla livsprocesser i cellen. Låt oss som avslutning på vår färd genom växtcellen titta på en sista cellorganell som kan ses tydligt i ljusmikroskopet.

Vakuolen eller centralvakuolen eller cellsaftrum fungerar bland annat som cellens avfallsplats. Under hela sin livstid gör sig cellen av med sitt metoboliska avfall i denna vakuol. Cellväggen förhindrar ju bortskaffandet av avfallet utåt. Vakuolen är emellertid också lagringsplats för växtens färgämnen och näringsreserver. Eftersom vakuolen kontinuerligt tar upp de mest olika ämnen och även vatten så växer den med tiden. Resultatet blir att även själva cellen växer. Allt cellinnehåll simmar omkring i en geléaktig klar vätska som kallas cytoplasman.

Bild: Vakuol är en vätskefylld organell och förekommer främst inom växtceller.

Film: drive.google.com/file/d/0B2VSNOWBAXckOHlyLVNrajJSdkE/view?usp=sharing